sofiestomi

Idag mina kära ska jag dela med mig av lite tankar och funderingar. Att gå från kaos till insikt om verkligheten och agera enligt regelboken är nog bland det svåraste man kan göra som männsika. När man som jag får dessa kriser väldigt ofta och har svårt att låta småsaker stanna vid att vara just småsaker, när det blir ett stort känslokalas av en enda lite skittanke man råkar tänka så blir livet ganska komplicerat. Men det handlar mycket om att skapa rätt förutsättningar och är det något jag har nu så är det precis rätt förutsättningar. Nu kommer jag vara väldigt ärlig med mina tankar men det kan nog vara skönt för er att höra dom också. När ni ger mig så mycket kärlek och lägger energi på att hjälpa mig så vill jag ge tillbaka lite hopp och visa för er att ni kan lita på att jag verkligen försöker. Att jag jobbar stenhårt, att det går sådär men att det alltid går två steg fram och ett bak. När samhället har gett mig den grund att stå på så blir jag ganska rädd för att det är så mycket upp till mig själv att fixa det här nu. Men jag har gett mig själv ganska bra förutsättningar också. Jag missbrukar inga substanser, att bli helt nykter var som att åka hiss upp till sjunde våningen från källarplan. Det har inte tagit bort att det fortfarande är sjukt svårt att leva med mina svårigheter men det har tagit bort en hel hög massa problem som bara fanns där pga alkoholen, det har gjort mig mer vaken och mindre sårbar. Men det bästa jag har gjort för mig själv är att ta bort mina möjligheter att göra illa mig, självklart kan man vara kreativ vad gäller sådana saker men nu finns inget ständigt närvarande i plånboken, inga farliga saker i hemmet, har inte gömt något nånstans "in case of emergency". Nu är det jag och ångesten, jag är redo som fan när den kommer. Jag har levt med något vasst inom räckhåll sen hela den här destruktiva cirkeln började. Det var väl ett halvår efter förra dbtvändan jag inte hade det. Men då mådde jag relativt bra och var inte rädd för att överbemannas av känslor, nu är jag skraj som bara den men jag har bestämt mig. Nu vill jag bli fri på riktigt och då måste jag våga utmana mig och ta bort skiten. Jag vill må bra och då får jag banne mig göra det jag vet att jag måste. Även fast jag inte skadade mig på det sättet i flera år så kunde jag tänka att jag kan göra det om det blir för jobbigt. Nu har jag inga sånna tankar som kan rädda mig från att deala med de känslorna som är farliga i mina ögon. Nu får ni inte tro att jag ligger och badar i ångest jämt och ständigt. Det är som vanligt med högt och lågt hela tiden men i sju fall av tio tar jag faktiskt det rätta beslutet av bara farten. Jag har kommit ganska långt, och när jag mår bra kan jag faktiskt tänka att jag har kommit, ursäkta ordvalet, jävligt långt.


Något annat bra som alla borde göra varje kväll är att fråga sig själv vad har jag gjort bra idag? Varje kväll jag kommer ihåg det ställer jag frågan och ibland kommer jag på massa småsaker man lätt glömmer bort annars. Låter kanske lite väl Mia Törnblom men det är faktiskt sjukt peppande! Andra dagar när jag har fuckat till allt åt skogen och skäms som en hund så kan jag iallafall säga till mig att jag överlevde, och det är väl det bästa jag kunde ha gjort den dagen. 



Nu borde jag publicera det här innan jag raderar allt för att jag känner mig pinsam och skäms över allt som jag har skrivit. Sedär, nu skaffade jag mig lite jobb med att hantera känslor till kvällen också:P