sofiestomi

Satt och surfade runt på lite nyhetssidor igår innan jag somnade, fastnade i en artikel på SvD som handlade om en kille som troligen hade varit tillsammans med en tjej som hade borderline. Tjejen som dom beskrev betedde sig som en riktig psykopat, en vidrig kvinna som behandlade honom som skit, tryckte ner honom och manipulerade honom. Killen var väldigt bitter över åren han hade lagt ner på henne, att de hade barn ihop och att kommunikationen fungerade uselt. Att tjejen hade borderline hade en kompis till killen sagt till honom, utan diagnos eller kvalificerad kunskap. Tidningen gick dock ut med att det var en sanning. Även en psykiatriker var utfrågad i artikeln och hon bekräftade att personer med borderlinestörning är såhär hänsynslösa och hemska. I mina ögon så hade tjejen absolut problem, hon behöver professionell hjälp framförallt för barnens skull. Men att smutskasta diagnosen borderline med att säga att man ska passa sig jävligt noga för att ingå i relationer med dom tycker jag är lite väl i överkant. Det fanns inga andra belägg för att hon hade borderline vilket är väldigt märkligt när diagnosen består av nio kriterier. För mig som har ganska begränsade kunskaper om olika psykiska sjukdommar tycker ändå att det snarare låter som att tjejen var psykopat. Det är inte samma sak, att ha borderline är mycket mer att förakta sig själv och skada sig själv för att bekräfta sin egen värdelöshet. Man gör det inte för att man vill plåga andra. Visst kan man vara hemsk, hota med saker, döma andra och älska någon högt för att nästa stund göra slut på relationen för att man anser att personen är en värdelös idiot. Men jag har träffat en hel del tjejer och killar med borderline och de har i de flesta fall varit helt underbara människor. Okej att det är skillnad när man går i behandling ihop, då kämpar man mot sina mindre vackra sidor. Men lika empatiska, känsliga och härliga människor som dom får man leta efter. Och lyckas man få en relation med en borderline att fungera kan det vara helt fantastiskt. Stormigt och kanske lite okontrollerat men väldigt härligt då man lätt kommer nära varandra eftersom en borderline lever i känslan väldigt ofta. Nu skriver jag det här ganska mycket för att bekräfta för mig själv att jag duger till att ha relationer med. Det var ganska knäckande att läsa en så vinklad och svart bild av sin egen sjukdom. Som att gå ut med en artikel om hur hemskt det är att leva med en cancerperson bara för att den är deppad och kan dö varje dag. Det är aldrig lätt att ha att göra med någon som är sjuk, men ingen vinner på att bara belysa det dåliga.