sofiestomi

Måste erkänna att den senaste veckans tränande med dbtläxan faktiskt har gjort förvånande stor effekt. När jag till slut fick min bussbiljett hem fick jag veta imorse att ingen tunnelbana gick in mot stan, vilket betydde ersättningsbussar och galet mycket stressade människor. Är det något jag kan jaga upp mig för och nästan få panik av innan jag ens är i situationen så är det ju tanken på att vara fast bland massa människor på ett otryggt ställe. Men eftersom Yonna ringde redan halv nio så hade jag gott om tid på mig. Såg till att vara ordentligt förberedd, äta frukost, dricka kaffe, välja ut musik som kunde hjälpa mig, hitta rätt tankar osv. När jag väl stod och väntade på bussen så var det inte så farligt, sjukt kallt så huvudet höll sig ganska coolt. Men när busshelvetet kom helt fullpackad så ville jag mest gå hem och gräva ner mig igen. Men jag gick på, och det gick bra! Visst kom ångesten ibland, så där som den gör. Dyker upp just när man har börjat slappna av och skjuter genom hela kroppen men jag fortsatte tänka ”tankar är bara tankar, känslor är bara känslor”. Så tittade jag på dom som hade fått sittplattser, de satt helt lugnt och blundade eller tittade ut. Försökte apa efter och spela att även jag var lugn, lite fake it til you make it. Och det kändes ungefär som att småle det första man gör när man vaknar, det är det sista man vill göra men tvingar man sig till det får man ett litet frö av glädje i bröstet och man kommer upp. Så jag kom fram till centralen i god tid. När jag satt och väntade kom en kvinna med jesus papper fram och ville tala. Jag låtsades vara dövstum. Sen kom ytterligare en kvinna fram med vakttornet. Känner mig utvald, fast på ett dåligt sätt.

Bussen hem till Falun gick väl sådär sen, blev alldeles nervös när vi skulle gå på bussen så jag tappade tygväskan med datorn i och då var väl helvetet igång tills jag kunde sätta mig och försäkra mig om det fortfarande fungerade. Åh jag blir så irriterad på att jag är så himla klantig, så fort jag rör mig så är det något som går sönder. Åtminstone något som trillar i golvet. För exempel kan ni fråga Erica hur många gånger jag har lagat sönder hennes badkar:P sen satte det sig nån medelålders, lagom fet, karl som tryckte in mig så jag fick ryggskott och dessutom skulle prata om fruktansvärt ointressanta saker. Lite underhållande att han blev väldigt intresserad av min bakgrundsbild på datorn dock, satt och stirrade en evighet och frågade om det verkligen var en dödskalle med nakna kvinnor. Det var inte alls pinsamt, inte någonstans. Sen höll jag på att missa bussbytet i Borlänge och hamna i Mora istället. Men det är ju sånt som händer.

Imorgon ska jag ha en genomgång av gymmet med en personlig tränare. Är måttligt road av att någon ska stå och se på när jag lägger på 7,5 kilo på maskinerna som tränar armarna och måste ta i så jag blir blå i ansiktet om jag ska klara tio lyft.  

Jag borde sova, men jag är dålig på att sova när jag är ensam om kvällarna. Återkommer imorgon då jag får mitt nya bredband, wiihuuu!